Mia Friedners blogg

I helgen gjorde vi i ordning badrummet. Det är märkligt så mycket man får gjort när man har en deadline. Men nu ska inte jag sitta här och ta åt mig äran för saker jag inte gjort. Ett tillrättaläggande: I helgen gjorde Mats i ordning badrummet. Han målade om, skruvade upp nytt skåp, nya handdukshängare och ny spegel och gjorde på det hela taget så fint att man knappt tänker på att golvet fortfarande är täckt av en sunkig aprikosrosa plastmatta. Jag, däremot, satt i soffan, uppallad mot ett berg av kuddar, med magen i vädret och mina tjocksvullna fötter på bordet och...stickade. Små bebiskoftor. Som en karikatyr av en högggravid kvinna. Då och då, när ingen hade tyckt synd om mig på tillräckligt länge, stönade jag. Varje gång jag behövde resa mig för att gå och kissa (ca en gång i halvtimmen) fick Mats komma och hjälpa mig upp.

Men jag var inte helt immobil. Vi besökte Ikea, denna lilla försmak av helvetet för oss levande som ännu inte bestämt vilken väg vi ska välja i livet. För att göra det extra jävligt besökte vi Ikea två gånger. Dessutom var det lönehelg. Men vi var nästan helt själva där och hittade allt vi skulle ha på tre sekunder och var rörande överens om vartenda inredningsbeslut och ingenting var slut på ta-själv-lagret.

Nä, jag skojar bara.

Efter respektive Ikeabesök var jag så utmattad att jag inte kunde röra mig på flera timmar. Men det kan egentligen inte räknas som en graviditetsrelaterad åkomma. Det är bara den vanliga ikeabaksmällan.